lördag 29 september 2012

Brev till dig

"Minnen. Överallt tränger sig minnena på. Så klart. Vi har levt ihop. Vi har en historia ihop. Ibland undrar jag hur den ska berättas. Sen. När allt inte känns lika infekterat och vi fått perspektiv på tillvaron båda två. På var sitt håll".


Jag har varit på min första fest utan dig.
Det var trevligt. Jag dansade inte lika mycket som när vi två varit på fest tillsammans. Vi dansade mycket. Det var vi bra på, där fanns samspelet, känslan, takten, rytmen. Då var vi två ett. Jag har alltid älskat att dansa med dig.
Det har funnits stunder då jag undrat om jag någonsin ska kunna dansa mer och med vem. Har tagit några danssteg här hemma men började gråta. Minnet av hur du höll mig och hur glada vi varit gjorde ont. Det var på dans vi möttes. Jag har alltid sagt att du dansade rakt in i mitt hjärta och därför har det betytt så mycket för mig. För oss. Jag kommer att sakna det.
På festen dansade jag med andra och det gick ju. Första festen, första dansen utan dig. Allting går.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar