På kursen avhandlas medberoende steg för steg. Det finns punkter som beskriver medberoende och vi uppmanas att läsa dem och se om vi tycker att några stämmer in på oss själva.
- Förnekar verkligheten och lever på förhoppningar. Förskönar verkligheten och vill inte se sanningen. Vill tro på lögner och väljer att lita på människor som svikit.
- Är överdrivet omhändertagande. Ger oönskade råd och försöker lösa andra personers problem.
- Lägger energi på någon annan och inte på sig själv.
- Tar ansvar för andras känslor och ljuger för att skydda dem från sanningar som kan framkalla jobbiga känslor.
- ........
- ................
Jag checkar av punkt för punkt för punkt. Det är smärtsamt när det jag insett själv, att jag är medberoende blir så oerhört tydligt med det nedskrivna och mina avcheckningar på pränt. Jag har alltså anpassat mig till ett liv där någon annan styrt. Hur gick det till? Hur kunde jag flytta mina gränser så, hur är det möjligt? Jag har glidit över i ett medberoende utan att det märktes när den gränsen överskreds. Borde det inte höras? Kännas i kroppen? Borde det inte ringas i klockor, viftas med röda flaggor eller att någon bara ställde sig i vägen och ruskade om mig?
Men det görs ju inte så. Så omärkligt, tyst, sakta, sakta har jag glidit in i den här rollen och flyttat mina gränser allt eftersom. Idag kan jag se det. Idag har jag kommit så långt att jag kan sitta på en kurs för anhöriga till missbrukare och känna igen mig i varje ord de andra delger. Så lika vi är men ändå så olika.
Vi får hjälp med målbilder. Att kartlägga situationen och sätta ord på förhoppningar om vår egen livssituation när vi tänker på framtiden.
Jag har en förhoppning fullständigt klar:
Att bli jag igen och känna ett lugn inombords.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar