"Det finns inga enkla svar på varför man utvecklar ett beroende. Det är ett komplext samspel mellan flera olika psykologiska, sociala och biologiska faktorer".
Vägen tillbaka till ett sant, lugnt och värdigt liv. Jag är på den vägen nu. Ensam.
Jag skojade ibland, innan jag förstod att situationen var så allvarlig som den var, att det då och då kändes som att du blinkade höger och försvann från vår gemensamma resväg.
Inte anade jag då hur rätt jag hade.
Du blinkade höger och tog en annan avfart ett slag. Sen kom du tillbaka till vår gemensamma rutt och vi fortsatte som ingenting hade hänt.
Hur kan man bli så blåögd?
Hur kan man se men inte förstå?
Min egen teori är att man orkar inte förstå. Man orkar inte ta in att den man älskar och vill leva sitt liv med, inte är den man tror utan luras, bedrar och går bakom ryggen.
Hela tiden med ett leende. Hela tiden kärleksfullt. Hela tiden med en enorm kraft och förmåga att få den andra parten, mig, att invaggas i en falsk tro och trygghet.
Insikten.
Insikten att hela ens liv är en lögn, gör ont. Så vansinnigt smärtsamt att se och känna när livet rasar, droppar som smält is genom fingrarna och man kan inte göra någonting åt det. Det smälte bort och försvann.
Har det någonsin funnits?
Insikten att man är medberoende. Insikten i att man varit en del i att föreställningen har kunnat fortgå. Gör också ont. Smärtsamt.
Jag har tagit ett kliv.
Bort från allt detta.
Jag väljer att kliva av.
Jag har bönat, bett, hoppats, trott.
Men jag orkar inte längre.
Jag ska bli fri.
Fri från dig.
Textkälla: "Anhörigprogram". Arbetsmarknads- och familjeförvaltningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar