"Idag skiner solen och värmer mig. Idag kan jag känna värmen ända in i hjärtat. Det är så mycket jag ska göra för första gången på egna ben och jag tycker att jag reder mig bra".
Du tar stor plats i mitt medvetande men jag försöker krympa den platsen varje dag.
Jag behöver ta hand om mig och läka och du behöver ta om dig.
Var och en på sitt håll.
Mitt fokus har så länge varit på dig och nu när du är borta så känner jag hur stor plats du tagit. För att inte säga nästan all plats överhuvudtaget.
Idag har jag inte läst något om beroende. Jag koncentrerar mig på medberoende, alltså mig. Det är ovant, känns lite skavigt och ibland skäms jag för att jag ägnar mycket tid åt mig själv. Detta ser jag enbart som ett tecken på att jag är skadad och verkligen behöver hjälp för att komma vidare.
Det är bättre. Det är mycket bättre.
Idag har jag kunnat se kort på dig utan att falla ihop i en liten hög och bara bli ledsen, ledsen och ännu mer ledsen.
Ibland har jag även undrat hur jag är skapad som kan älska en människa som gjort mig så illa. Hur jag kunnat överse med så många saker. Hur jag faktiskt flyttat fram mina gränser så till slut gick jag med på saker jag förut ihärdigt och bestämt sagt nej till. Hur det ovanliga blev vanligt. Väven vävdes.
För varje dag som går kommer jag längre bort från dig.
Jag går kvar i min grupp, anhöriga till missbrukare. Det är bra. Det stärker mig. Ibland har jag känt mig misslyckad när vi pratar där. När det handlar om hur man kan hitta tillbaka, vilka vägar det finns att gå. Men jag slår undan de tankarna ganska fort. Jag är inte villig att satsa mer av mig. Jag kom till en punkt där jag kände att det var nog, det räckte. Jag får hjälp med att förstå att det beslutet även fattades av de beslut som du fattade. På ditt håll. Det är svårt. Man vill så gärna hjälpa, det ligger väl i människans natur? Att då inse, att det inte går att hjälpa och då välja att gå, var vansinnigt svårt.
Jag gråter när jag tänker på det. Jag var tvungen. Jag vill inte gå under själv. Jag vill säga ja till livet. Det verkliga livet. Inte ett liv baserat på lögner, fina ord, fina saker, presenter, resor som det inte finns täckning för.
Jag vet inte vem du är.
Det skrämmer mig ibland.
Jag håller på att ta reda på vem jag är.
Jag är. Jag finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar