Att ändra om

"Gränser, gränser, gränser. Hela tiden dessa gränser som behöver sättas".

Man kan ju inte ändra någon som inte vill förändra sig. Bara sig själv. Söka nya stigar att gå på, andra förhållningssätt, formulera andra tankar och agera på ett annat sätt. Det är svårt. Det är svårt att förändra  sig men inte alls omöjligt. Ställa sig andra frågor:
"Behöver jag det här"?
"Behöver jag honom"?
När svaret blir "Nej" är man på väg.
Jag ska läsa en bok, "Hon som går". Det sägs att jag kommer att känna igen mig. Vi får se. Den ligger i bokhyllan, jag tar lite i taget. Vardagen börjar sätta sig så smått, inga oväntade kuvert i brevlådan, i huset är det lugnt och tyst. Väldigt tyst.
På kvällarna känns det tomt. Ensamt kanske. Ledsamt då och då ska villigt erkännas men om jag ser till hela bilden, så tog missbruket största platsen och de delarna saknar jag inte. Kärleken, passionen och tryggheten var en liten del. Det är det jag saknar men det vill jag ju ha av någon som är sann mot mig. Som delar allt ända in. Inte bara yta.
När man är själv mycket finns det tid att fundera. Tankarna börjar gå åt "hur kan det bli" och "hur når jag dit", istället för skräcken att livet rasat samman. Det är ju ett friskhetstecken. Mitt i höstmörkret kan jag känna ljus och glädje igen. Det bådar gott.