"Att göra upp. Med sig själv och andra. Jag har också saker att göra upp med. Ta fram ur det svartaste svarta, titta på, försonas med och gå vidare. För mig är ljuget värst. Att jag ljugit för min familj, mina, våra vänner och inte minst mig själv".

Försoning. Tanken att försonas med det som hänt och förlåta mig själv är inom räckhåll, det känner jag. Jag närmar mig. Den jag lämnat har valt att gå vidare som om inget har hänt. Ett nytt jobb, ett nytt boende och allt blir bra. Där försvinner också min förhoppning om att det skulle kunna gå att rädda vår relation, inte som par, men som två som älskat och mötts och trott på ett liv tillsammans.
Jag har lite svårt att få känslorna att ändå förstå det som förnuftet förstår nu. Jag älskar den mannen. Inte vad han gör. Men honom. Jag säger ändå "nej" och "stopp". Mitt hjärta är stängt.